Nu har jag hittat den idealiska lösningen för att få cavaliererna motionerade även när jag själv är lat! Eller rättare sagt, när jag går så mycket med andras hundar att mina egna inte riktigt hinns med... Häromdagen fick vi 3 lastbilslass med grus hemkörda (som sedan ska skyfflas in i pensionats rastgårdarna) och hundarna älskar grushögen! Channa och Baby ligger uppe på toppen, och cavaliererna springer som skållade troll upp och ner och jagar varandra. Lovely som är vår sorkjägare av rang som ständigt går med lerklumpar på fötterna (VARFÖR i hela världen ska cavaliererna inte trimma sina små fötter...) kan t.o.m. tänka sig att gräva i gruset istället om matte surt nog påpekar att det inte är säsong för sorkjakt just nu. Tänk att en hög med grus kan vara så kul!
Och har man sedan för mycket tid över (eller tycker man att någon annan i familjen har det;-)) så kan man göra som T och göra köttfärssås, knyta ihop soppåsen och ställa den på köksbänken och sen gå ut och klippa träningsplanen, med hundarna kvar inne... Positivt är att Channa iallafall kanske känner sig lite mätt nu en stund, negativt är att det blev ganska mycket inte ätbart kvarlämnat på golvet för mig att städa upp... Vi har ju barnsäkerhetsspärr på skåpet in till soppåsen för Channas skull, men när påsen serveras på köksbänken så är det ju nästan som att säga varsågod!
Fast känns ju lite futtigt att gnälla över att T lämnade mat och soppåse åt Channa, när intentionen ju faktiskt var att han skulle laga middag till familjen, bära ut soppåsen och klippa min träningsplan... Bättre man än min är nog svårt att få! Nu börjar våra valpningar komma närmare också, alltid lika spännande!
Och har man sedan för mycket tid över (eller tycker man att någon annan i familjen har det;-)) så kan man göra som T och göra köttfärssås, knyta ihop soppåsen och ställa den på köksbänken och sen gå ut och klippa träningsplanen, med hundarna kvar inne... Positivt är att Channa iallafall kanske känner sig lite mätt nu en stund, negativt är att det blev ganska mycket inte ätbart kvarlämnat på golvet för mig att städa upp... Vi har ju barnsäkerhetsspärr på skåpet in till soppåsen för Channas skull, men när påsen serveras på köksbänken så är det ju nästan som att säga varsågod!
Fast känns ju lite futtigt att gnälla över att T lämnade mat och soppåse åt Channa, när intentionen ju faktiskt var att han skulle laga middag till familjen, bära ut soppåsen och klippa min träningsplan... Bättre man än min är nog svårt att få! Nu börjar våra valpningar komma närmare också, alltid lika spännande!
Hihi, Channa kan!
SvaraRadera