söndag 27 juni 2010

Valpsommar!

I år kommer vi att ha en riktig valpsommar, den kommer visserligen att innehålla en hel del jobb, men framförallt så ska det bli vansinnigt kul!
Amaya inledde sommaren med att föda 5 små cavaliervalpar, 4 tikar och 1 hane den 4 Juni.
På midsommarafton den 25 Juni födde Häxa sina 6 små tollarevalpar, 3 tikar och 3 hanar,och dagen efter födde Sasja sina 6 små tollarevalpar, 3 tikar och 3 hanar det också!

Att föda upp valpar är otroligt roligt och spännande, och målsättningen är att göra kombinationer där valparna blir ännu bättre än föräldrarna. En vanebildande utmaning! Känslan när man märker att en kombination verkligen ger precis det resultat man tänkt under sin planering är underbar. Jag rannsakar mina avelstikar och deras bakgrund noga, vad är deras styrkor och var finns deras brister? När jag sedan letar efter hanar så är det ju ofta samma typ av hanar som intresserar mig, eftersom jag vet hur jag vill att "min" typ ska både se ut och vara. Utöver det så är det för mig väldigt viktigt att hanen kompletterar just den tik som ska paras, och att jag inte dubblar brister. Meriter och uppfostran nedärvs ju inte, men det gör däremot mentalitet, hälsa och utseende... Ofta känns letandet tröstlöst för man hittar fel överallt och det är så mycket som ska stämma, men helt plötsligt så hittar man DEN hanen och då är det värt all tid man lagt på att leta! Ibland hittar man inte hanen förrän strax innan det är dags att para, och ibland får man vänta ett löp för att man inte hittat någon, men vissa gånger händer det ju att man ser en hane som man bara VET att den vill jag använda någon gång. Frågade häromdagen på en sån hane som jag bara visste direkt att den vill jag ha valpar efter, så när det är dags för Nova att möta den cavalierkillen om ca 10 månader så kommer väntan på att se om resultatet blev vad jag trodde/ville vara olidlig... Jag är egentligen på tok för nyfiken och otålig för att klara sån väntan, men det är nog nyttigt för mig att lära mig kanske...

När jag satt vid valplådan igår så räknade jag efter att det har fötts 24 valpkullar här hittills. Det är fortfarande alltid lika spännande när de valpar, men jag känner en mycket större trygghet nuförtiden. Träning ger färdighet, och jag vet vad jag ska göra och vad som är normalt. Nu under Sasjas valpning var jag otroligt tacksam för mina tidigare erfarenheter. Första valpen kom lätt, men sedan hade hon värkar såpass länge och kraftigt att jag blev orolig. Kände efter men kände ingen valp på väg, men efter en stund kände jag igen, och då kände jag TVÅ nosar bredvid varandra. Inte konstigt att det inte hände något, att föda fram två barn jämsides är omöjligt kan nog alla som fött barn intyga... Jag knuffade tillbaks den ena av valparna, och då gick det lättare, men valpen som kom fram och suttit i kläm ett tag var livlös. Jag gnuggade, slungade och sög rent den, och samtidigt föddes den andra valpen med navelsträngen avsliten invid bukväggen så blodet sprutade. Samtidigt strimlade Sasja tidningar och bäddade vildsint kombinerat med försök att hjälpa till med den blödande valpen, så jag lyfte kvickt ut de två första valparna ur lådan, greppade blödande valp och peang samtidigt som jag ropade för att få dit någon annan i familjen som hjälp för att gnugga valpen som suttit i kläm och fått i sig fostervatten. Det här var andra gången som jag haft livsnödvändig hjälp av att ha en peang, med fingrarna hade jag inte kunnat stoppa blödningen, och det var så lite navelsträng kvar att en vanlig klämma eller tråd inte skulle gått att få fast. Ingen hörde när jag ropade, så jag gnuggade den medtagna valpen med ena handen samtidigt som jag höll den blödande valpen stilla med den andra handen. Ett rejält adrenalin påslag fick jag, men båda valparna klarade sig!

Nu har lugnet lägrat sig i båda tollarvalplådorna, och småcavvarna som är 3 veckor är nöjda med livet. De sover och äter mest hela tiden, men deras gulliga försök att leka med varandra kan hålla en trollbunden länge:-). Hundar och valpar är en stor del av mitt liv - och jag älskar varje sekund av det! /Anki

onsdag 23 juni 2010

Stolt!




Utan att underdriva så kan man ju säga att jag är grymt oteknisk... Som när jag körde igång tvättmaskinen på jobbet 3 gånger i rad när jag egentligen skulle öppna luckan (men tvätten blev iallafall REN...), och att jag får be någon annan i familjen att byta kanal på tv.n om jag vill se på någon annan kanal, eftersom rutan blir svart när jag har glömt vilken av fjärrkontrollerna man ska använda... (Ser ju så sällan på tv att det känns onödigt att lära sig hålla isär de olika fjärrkontrollerna, varför finns det 3-4 olika fjärrkontroller?) Så när jag fått mail och telefonsamtal om att vem som helst inte kan skriva kommentarer i min blogg och att jag borde ändra de inställningarna så har jag bara suckat uppgivet... Men i natt på jobbet så hittade jag vart man ändrar den inställningen! Suveränt duktigt gjort för att vara mig om jag får säga det själv ;-)...

En annan sak jag är stolt över är mina snälla hundar. Vi har ju 6 egna hundar boende hemma, men just nu har vi utöver det även Amaya och hennes 5 valpar och de dräktiga tollarflickorna Sasja och Häxa boende här. I helgen bodde dessutom en löpande Trassel här för att hennes matte Maggan och storebror Trubbel tävlade på lydnads SM. (Är dessutom otroligt stolt och glad att Maggan och Trubbel kom på 17.e plats på SM!!! Grattis - ni är TOPPENDUKTIGA!) Trots att huset alltså är fullt med hundar så är de alla lugna och helt avslappnade med varandra, så skönt att det fungerar bra.

Allt är lugnt i de tjocka tollarmagarna än, och Amayas valpar bara äter och sover (valpningen gick snabbt och lätt), frid och fröjd precis som det ska vara! Själv försöker jag hinna med att måla huset mellan hundpromenaderna, inbillar mig att det kan bli problem att göra det om några veckor när vi har huliganer i hela huset...
Ha en trevlig midsommar allihop, själv ska jag fira midsommaren med att föda tollarbarn tror jag! /Anki

torsdag 27 maj 2010

Latmans motion och tidsfördriv


Nu har jag hittat den idealiska lösningen för att få cavaliererna motionerade även när jag själv är lat! Eller rättare sagt, när jag går så mycket med andras hundar att mina egna inte riktigt hinns med... Häromdagen fick vi 3 lastbilslass med grus hemkörda (som sedan ska skyfflas in i pensionats rastgårdarna) och hundarna älskar grushögen! Channa och Baby ligger uppe på toppen, och cavaliererna springer som skållade troll upp och ner och jagar varandra. Lovely som är vår sorkjägare av rang som ständigt går med lerklumpar på fötterna (VARFÖR i hela världen ska cavaliererna inte trimma sina små fötter...) kan t.o.m. tänka sig att gräva i gruset istället om matte surt nog påpekar att det inte är säsong för sorkjakt just nu. Tänk att en hög med grus kan vara så kul!

Och har man sedan för mycket tid över (eller tycker man att någon annan i familjen har det;-)) så kan man göra som T och göra köttfärssås, knyta ihop soppåsen och ställa den på köksbänken och sen gå ut och klippa träningsplanen, med hundarna kvar inne... Positivt är att Channa iallafall kanske känner sig lite mätt nu en stund, negativt är att det blev ganska mycket inte ätbart kvarlämnat på golvet för mig att städa upp... Vi har ju barnsäkerhetsspärr på skåpet in till soppåsen för Channas skull, men när påsen serveras på köksbänken så är det ju nästan som att säga varsågod!
Fast känns ju lite futtigt att gnälla över att T lämnade mat och soppåse åt Channa, när intentionen ju faktiskt var att han skulle laga middag till familjen, bära ut soppåsen och klippa min träningsplan... Bättre man än min är nog svårt att få! Nu börjar våra valpningar komma närmare också, alltid lika spännande!

måndag 17 maj 2010

Blogga? Jag? Aldrig...

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!
Jag har alltid brukat säga att jag har tillräckligt svårt att få tiden att räcka till för att göra allt jag vill och måste, så att hinna med att skriva om det också har känts som överkurs. Men ibland händer det saker som man gärna delar med andra, och då passar det ju bra att blogga. Dessutom kanske det kan fungera som ett litet kom ihåg för mitt dåliga minne, och på mitt nattjobb har jag ju tid att sitta vid datorn... Däremot passar det inte riktigt min personlighet att skriva om allt som händer i mitt liv, men å andra sidan väljer man ju själv vad man vill skriva om, så här kommer mitt första blogg inlägg!

I Söndags var vi ett gäng Working Beauty´s Som trotsade regnet för en heldagskurs i lydnad hemma hos Pia Albinsson i Arvika. Vi som var där var:

Jag med Channa berner och Tiger cavalier
My med cavaliererna Nova och MiniMe
Maria med Diva tollare
Monica med Elaisa tollare
Mia med Nemo cavalier
Åsa-Linda med Dundra berner
Astrid med Frisco tollare
Madelen med Eros cavalier
Ingrid med Freia tollare
Maggan med Chilli tollare
Agnetha med Humla tollare
Gunilla med Blixtra berner fick tyvärr stå över, för att åka på heldagsträning i regn med förkylning och feber hade inte varit så nyttigt.
Dagens yngsta var Emma 5 månader som ständigt är lika go och glad när mamma Maria tar med henne på träning. Emma har förresten redan beställt en egen Working Beauty, fast hennes föräldrar vet inte om det än... Ännu yngre var ju förstås lilla MiniMe med sina 12 veckor, men som den Lovelydotter hon är så kan och vet hon redan allt bäst, så lydnadskursen var för mattes och syrran Novas skull...

Var och en fick enskild hjälp med det man ville, och man lär sig verkligen otroligt mycket av att titta på vad andra får för råd och tips också. Pia är otroligt duktig att träna och läsa hund, och en suverän pedagog! När man som jag tränar med flera olika sorters hundar som har olika sätt och förutsättningar så uppskattar man verkligen en instruktör som anpassar sina råd efter just den hunden. Om jag hade försökt träna Channa berner som Baby tollare t.ex. så hade Channa och jag fortfarande varit i klass 1, men med en hel del tänkande i träningen så kan Channa göra saker med fart och perfektion också. Min coola nalle har ju fått omdömet "som en border collie på ecstacy" när hon tränat, och med Channa är den magiska lösningen mutor i form av mat... Vem behöver hund med motor när man har hund som är desperat hungrig ;-)? Det var en del Aha upplevelser och insikter under dagen på flera håll tror jag. Själv tycker jag väl att mitt svar på Pias fråga vad som var problemet med Tigers fotgående åtminstonde var ärligt: Tiger kan inte gå fot för att jag inte lärt honom det än... Bakläxa åt mig för att jag inte tränar mer, och bakläxa åt dygnet som inte har fler timmar!
Väldigt roligt att se hur bra alla hundarna gick, och hur otroligt trevliga ägare de har!!!
Jag är så otroligt glad och tacksam att jag lyckats få "mina" valpköpare, ni är bara bäst!
När man som jag får rätt ont av att sitta ute i regnet en hel dag, så är det ett väldigt gott betyg åt mina härliga valpköpare och deras hundar att kvällspromenaderna med pensionathundarna gjordes med ett glatt leende på läpparna på Söndag kvällen.
Så dagens blogg tillägnas mina fantastiska valpköpare - tack för att ni finns!/Anki