Valpsommar!

I år kommer vi att ha en riktig valpsommar, den kommer visserligen att innehålla en hel del jobb, men framförallt så ska det bli vansinnigt kul!
Amaya inledde sommaren med att föda 5 små cavaliervalpar, 4 tikar och 1 hane den 4 Juni.
På midsommarafton den 25 Juni födde Häxa sina 6 små tollarevalpar, 3 tikar och 3 hanar,och dagen efter födde Sasja sina 6 små tollarevalpar, 3 tikar och 3 hanar det också!

Att föda upp valpar är otroligt roligt och spännande, och målsättningen är att göra kombinationer där valparna blir ännu bättre än föräldrarna. En vanebildande utmaning! Känslan när man märker att en kombination verkligen ger precis det resultat man tänkt under sin planering är underbar. Jag rannsakar mina avelstikar och deras bakgrund noga, vad är deras styrkor och var finns deras brister? När jag sedan letar efter hanar så är det ju ofta samma typ av hanar som intresserar mig, eftersom jag vet hur jag vill att "min" typ ska både se ut och vara. Utöver det så är det för mig väldigt viktigt att hanen kompletterar just den tik som ska paras, och att jag inte dubblar brister. Meriter och uppfostran nedärvs ju inte, men det gör däremot mentalitet, hälsa och utseende... Ofta känns letandet tröstlöst för man hittar fel överallt och det är så mycket som ska stämma, men helt plötsligt så hittar man DEN hanen och då är det värt all tid man lagt på att leta! Ibland hittar man inte hanen förrän strax innan det är dags att para, och ibland får man vänta ett löp för att man inte hittat någon, men vissa gånger händer det ju att man ser en hane som man bara VET att den vill jag använda någon gång. Frågade häromdagen på en sån hane som jag bara visste direkt att den vill jag ha valpar efter, så när det är dags för Nova att möta den cavalierkillen om ca 10 månader så kommer väntan på att se om resultatet blev vad jag trodde/ville vara olidlig... Jag är egentligen på tok för nyfiken och otålig för att klara sån väntan, men det är nog nyttigt för mig att lära mig kanske...

När jag satt vid valplådan igår så räknade jag efter att det har fötts 24 valpkullar här hittills. Det är fortfarande alltid lika spännande när de valpar, men jag känner en mycket större trygghet nuförtiden. Träning ger färdighet, och jag vet vad jag ska göra och vad som är normalt. Nu under Sasjas valpning var jag otroligt tacksam för mina tidigare erfarenheter. Första valpen kom lätt, men sedan hade hon värkar såpass länge och kraftigt att jag blev orolig. Kände efter men kände ingen valp på väg, men efter en stund kände jag igen, och då kände jag TVÅ nosar bredvid varandra. Inte konstigt att det inte hände något, att föda fram två barn jämsides är omöjligt kan nog alla som fött barn intyga... Jag knuffade tillbaks den ena av valparna, och då gick det lättare, men valpen som kom fram och suttit i kläm ett tag var livlös. Jag gnuggade, slungade och sög rent den, och samtidigt föddes den andra valpen med navelsträngen avsliten invid bukväggen så blodet sprutade. Samtidigt strimlade Sasja tidningar och bäddade vildsint kombinerat med försök att hjälpa till med den blödande valpen, så jag lyfte kvickt ut de två första valparna ur lådan, greppade blödande valp och peang samtidigt som jag ropade för att få dit någon annan i familjen som hjälp för att gnugga valpen som suttit i kläm och fått i sig fostervatten. Det här var andra gången som jag haft livsnödvändig hjälp av att ha en peang, med fingrarna hade jag inte kunnat stoppa blödningen, och det var så lite navelsträng kvar att en vanlig klämma eller tråd inte skulle gått att få fast. Ingen hörde när jag ropade, så jag gnuggade den medtagna valpen med ena handen samtidigt som jag höll den blödande valpen stilla med den andra handen. Ett rejält adrenalin påslag fick jag, men båda valparna klarade sig!

Nu har lugnet lägrat sig i båda tollarvalplådorna, och småcavvarna som är 3 veckor är nöjda med livet. De sover och äter mest hela tiden, men deras gulliga försök att leka med varandra kan hålla en trollbunden länge:-). Hundar och valpar är en stor del av mitt liv - och jag älskar varje sekund av det! /Anki

Stolt!

Utan att underdriva så kan man ju säga att jag är grymt oteknisk... Som när jag körde igång tvättmaskinen på jobbet 3 gånger i rad när jag egentligen skulle öppna luckan (men tvätten blev iallafall REN...), och att jag får be någon annan i familjen att byta kanal på tv.n om jag vill se på någon annan kanal, eftersom rutan blir svart när jag har glömt vilken av fjärrkontrollerna man ska använda... (Ser ju så sällan på tv att det känns onödigt att lära sig hålla isär de olika fjärrkontrollerna, varför finns det 3-4 olika fjärrkontroller?) Så när jag fått mail och telefonsamtal om att vem som helst inte kan skriva kommentarer i min blogg och att jag borde ändra de inställningarna så har jag bara suckat uppgivet... Men i natt på jobbet så hittade jag vart man ändrar den inställningen! Suveränt duktigt gjort för att vara mig om jag får säga det själv ;-)...

En annan sak jag är stolt över är mina snälla hundar. Vi har ju 6 egna hundar boende hemma, men just nu har vi utöver det även Amaya och hennes 5 valpar och de dräktiga tollarflickorna Sasja och Häxa boende här. I helgen bodde dessutom en löpande Trassel här för att hennes matte Maggan och storebror Trubbel tävlade på lydnads SM. (Är dessutom otroligt stolt och glad att Maggan och Trubbel kom på 17.e plats på SM!!! Grattis - ni är TOPPENDUKTIGA!) Trots att huset alltså är fullt med hundar så är de alla lugna och helt avslappnade med varandra, så skönt att det fungerar bra.

Allt är lugnt i de tjocka tollarmagarna än, och Amayas valpar bara äter och sover (valpningen gick snabbt och lätt), frid och fröjd precis som det ska vara! Själv försöker jag hinna med att måla huset mellan hundpromenaderna, inbillar mig att det kan bli problem att göra det om några veckor när vi har huliganer i hela huset...
Ha en trevlig midsommar allihop, själv ska jag fira midsommaren med att föda tollarbarn tror jag! /Anki