tisdag 25 januari 2011

Tiger!




Channa som fixade 7 nollor på tävling fick ett eget blogginlägg, medan Tiger som också tävlade och skötte sig jättebra på sin första tävling inte ens fick med sitt resultat, så nu får han ett eget inlägg...
Tiger är den enda hund i vårt hus som inte var planerat att han skulle bo kvar här. Eftersom vi har flera tikar så har jag aldrig ens haft en tanke på att ha en hane, eftersom jag tyckt att det skulle bli både krångligt och synd om hanen när tikarna löper. Men intressanta tigerspekulanter lyste med sin frånvaro, och när han var 12 veckor och det började höra av sig intresserade så var Tiger redan min... Tigers härliga sätt och löften från flera vänner om att han kunde få bo hos dem under höglöpen om det blev för jobbigt för honom gjorde beslutet om att han skulle få stanna enkelt.
Och jag har inte ångrat det beslutet en enda sekund!
Tiger är en fantastisk liten kille som påminner en hel del om Baby med sin enorma vilja att samarbeta och vilja att alltid göra rätt. Precis som med Baby så kommer det att vara min tid och ork som sätter gränserna för vilka meriter han kommer att få, hans kapacitet och vilja tvivlar jag inte på. Viltspår Champion blev han när han var 9,5 månad, han är en duktig och okomplicerad spårhund som fick hederspris i sin första öppen klass start. När han startade på sin första lydnadsklass 1 tävling så hade jag inte tränat såpass mycket att momenten hunnit bli helt befästa, men eftersom jag var stensäker på att han aldrig skulle resa sig om jag sagt att han ska ligga kvar på platsliggningen, så startade jag ändå. De andra momenten hade jag bara kunnat skoja bort om det blev fel, men min pålitliga kille gjorde som matte sa och tog 1.a pris på 177,5 poäng med "jättefin kontakt - bra samarbete" på helhetsintrycket. (Medan den galna nallen som kan alla moment BRA och SÄKERT fixade 7 nollor...)
Inför hans andra lydnadsklass 1 start hade det inte blivit tränat så många gånger till, men det som gjorde mig lite nervös var att vi hade 3 löptikar hemma varav han fått para den ena både fredag och lördag, så jag visste inte riktigt hur pass fokuserad han skulle vara på söndagens tävling. Mitt i natten före tävlingen badade jag honom eftersom jag kom på att han säkert luktade löptik, och det hade kanske inte varit så populärt bland de andra deltagarna... Jag hade inte behövt vara orolig för hans fokusering, som vanligt så gjorde han som hans matte sa, med 176 poäng och 1a pris som resultat. Även här stod det att vi hade fin kontakt och bra samarbete på helhetsintrycket (OCH att domaren önskade färre dubbelkommandon från mig... Att vänja en hund av med olater är hur lätt som helst i jämförelse med att vänja mig av med dumheter, jag är nog i princip obildbar!)
Den galna nallen låg som en skjuten björn på sitt i grupp och flippade totalt på dumrutan, men
sen fick jag lite mer kontroll över henne iallafall och jag är glad över att hon hade en härlig attityd och var MED mig. Att gå från 7 nollor till 2 nollor måste väl dessutom ses som ett framsteg, även om hon inte borde ha några nollor alls längre med tanke på hur säker hon känns på träning...
Det här med Tigers parning var också något som jag var lite nervös för innan. Många har sagt till mig att man säger ALDRIG nej till en hane man vill använda i avel när han visar intresse för en löptik. Jag har lite kaxigt sagt att han ska lyssna på mig vad som är ok och vad som inte är ok, och han har legat plats bredvid höglöpande tik utan att ens titta åt tikens håll. När parningen närmade sig så blev jag lite nervös för tänk om min inställning och uppfostran av honom gjort att han inte skulle para? Första veckan av löpet hade jag dem ihop som vanligt, men sen skilde jag på dem och släppte bara ihop dem 5 minuter om dagen för att se hur intresset var, jag visste att det var för tidigt för parning men ville se om Tiger hade något omdöme om när det är rätt tidpunkt i löpet. Dygn 14 kollade han bara snabbt och viftade på svansen, dygn 15 satt han i fönstret och pep när löptikarna var ute, och när jag släppte ihop dem så tog det max 3 minuter innan de satt ihop... Så jag är nu dessutom glad över att Tiger både är cool under löpet så han utan problem kan bo under samma tak som ett gäng löptikar utan att må dåligt, samtidigt som han är omdömesgill när det gäller parningstidpunkt och parade snabbt och problemfritt och inte tvekade en sekund när jag sagt varsågod! Att han dessutom är en otroligt mild och snäll hane som är gudomlig med valpar och aldrig någonsin skulle tjafsa med en annan hund gör inte saken sämre!

lördag 8 januari 2011

Nytt år!


Nytt år och förbättrade bloggvanor – får väl se hur länge de varar… Jag hade glömt att jag sagt att jag skulle skriva om lydnadstävlingen den 5 December där Channa startade Elit och Tiger debuterade i klass 1, men idag blev jag påmind när jag fick frågan, -Hur tänker man när man väljer att tävla elitlydnad med en berner? Efter sista tävlingen kan jag väl säga att jag också undrade det… Träningarna innan tävlingen så kändes Channa så otroligt säker på alla moment, så jag tänkte och kände att nu har vi stor chans till 1.a pris, jag visste inte vad som skulle kunna gå fel för allt kändes så säkert. Andra som såg henne köra elitmomenten sa att ”ni har 1.a priset som i en liten ask”, och det bekräftade min egen känsla. Väl på tävlingsdagen och första momentet sitt i grupp utom synhåll i 2 minuter så spårade fröken Channa ur direkt… Innan jag ens hann lämna ridhuset så la sig Channa ner och ålade omkring och åt hästskit. Channa märkte att jag inte uppskattade det, så när vi la ner hundarna för platsliggning i grupp utom synhåll i 4 minuter med störning så låg hon perfekt stilla med huvudet i marken hela tiden och jag blev för en kort stund nöjd. Tills det var dags att sätta upp hundarna en i taget och Channa såg ut som om jag försökte lura henne att göra något dumt när jag sa ”sitt upp” och sedan ”SIITT UPP” och inte förrän jag sa ”Channa fot!!!” så satte sig min nalle upp… Vid det laget visste jag att det inte skulle bli något 1.a pris idag, så jag tänkte att jag istället skulle ta resten av tävlingen som en träning, så med nerverna helt under kontroll gick jag in för att få ett bra träningspass istället. Nästa gång ska jag försöka sikta på att ha Channa under kontroll istället för nerverna…På fria följet såg Channa ut och kändes som om hon var på en annan planet. Efter ett långt fritt följ lidande så var det dags för dumrutan, ett moment som Channa är väldigt säker på normalt. På kommandot stå så stannade hon visserligen men skruvade sig så hon stod med nosen åt andra hållet, när jag sa sitt så ställde hon sig och när jag sa ligg så satte hon sig… Inkallning med ställande och läggande så fick jag ge 3 kommandon innan damen behagade komma mot mig, och när jag ropade stanna så tittade hon på mig som om jag sagt något på grekiska och fortsatte glatt mot mig… Vid det här laget så var jag inte längre bara irriterad på jycken, så att hon glatt sprang mot mig trots att mitt tonfall när jag sa ”stanna” visade att jag menade ”stanna eller dö” övergår mitt förstånd… Skam den som ger sig tänkte jag och kämpade vidare för att få kontroll över nallen. Nästa moment var rutan och istället för att springa till rutan när jag sa det så sprang hon ett rejs runtomkring, och när hon av en slump råkade springa till rutan och jag ropade ”stanna – plats” så kom hon glatt springande till mig istället… Jag fick noll kontakt med henne, hon hade kul helt enkelt och eftersom jag bestämt mig för att vara en glädjedödare så struntade Channa helt enkelt i vad jag sa… Apportdirigeringen som hon kan göra väldigt snyggt, där virrade hon omkring och hade inte en aning om vad varken vänster eller höger betydde, och när jag bröt det momentet så gjorde jag ett sista försök att bryta igenom Channas blockering, jag tog tag i hennes kinder, tittade henne i ögonen och frågade väldigt allvarligt ”VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED???” och gissa vad hundskrället gör då? Jo hon vägrar möta min blick och himlar med ögonen och ser lycklig ut, och så fort jag släppte henne studsade hon glatt iväg, med en attityd som sa att hon tänkte minsann inte låta ett surkart till matte förstöra hennes underbara dag… Hoppapporten gjorde hon bra, inte lika snabbt gripande som vanligt, men en 9a i betyg och jag talade om hur duktig hon var. Vittringsapporteringen sprang hon ut och nosade på pinnarna och kom tillbaka till mig utan att ta någon… När jag frågade vart min pinne var så sprang hon glatt ut igen och nosade över pinnarna och kom iallafall med min pinne då. Sista momentet fjärrren så var Channa så lycklig över att det nog snart var dags för belöning att hon inte hörde vad jag sa, Stå – Sitt – Ligg, svårt att höra någon skillnad när man är hungrig så lika bra att ligga still… På väg av plan studsar hon glatt i förväntan, för NU kommer nog godiset! 7 nollor av en hund som man dagarna innan inte kan förstå vad som skulle kunna gå fel, det är ganska nedslående… Men vilken mysig hund hon är, och vilken otrolig personlighet och charm hon har min älskade nalle!Channa är en hund som är otroligt utvecklande att träna, jag får tänka mycket mer när jag tränar henne än jag fått göra med någon hund tidigare. Det har alltid gällt att få till momenten bra från början, för hon har inte klarat att göra många repetitioner. Från det att hon varit liten så har jag jobbat målmedvetet för att bygga upp glädjen, motivationen och farten i momenten. På träning när jag kunnat belöna mellan varje moment så har det gått jättebra, men ganska snabbt upptäckte Channa att på tävling dröjer det länge innan man får belöning, så då gav hon upp från början. Eftersom ett lydnadsklass Elit program är rätt långt för en nalle med liten motor så fick jag tänka till hur jag skulle kunna få upp hennes uthållighet. Första frågan jag fick ställa mig är vad det är som får Channa att brinna och anstränga sig, och utan tvekan är MAT svaret på den frågan… Jag började träna henne med externbelöning genom att ha en skål med mat stående i kanten på lydnadsplanen, som hon fick springa till när jag tyckte att hon var duktig. I början kunde hon inte utföra ett enda moment bra, för Channas hela värld var upptagen av att det stod en skål med mat obevakad en bit bort, så vad matte sa var helt oförståeligt. Efterhand började Channa förstå att det bara var genom att göra som matte sa som man kunde få henne att säga det magiska ordet varsågod, och snart kunde hon utföra flera moment efter varandra med hög fart. Omdömet ”herregud, hon är ju som en border collie på extacy”, bekräftade att jag tänkt rätt i min träning och skruvat henne åt rätt håll.Nuförtiden har Channa inga problem med att orka igenom ett elitprogram med fart och intensitet, men nu har jag stött på ett nytt stort problem… Nu är hon FÖR tänd och jag har plockat bort externbelöningen för att minska retningen. Tidigare gick hon ner sig mer och mer för varje moment vi körde, men nu varvar hon istället upp mer och mer för varje moment som går utan belöning. Tanken på belöning fyller hela Channas hjärna (Channa har precis som Nalle Puh ett stort hjärta men en liten hjärna…) så sådana saker som att vänta på mattes kommando innan man bränner iväg till rutan i 320 knyck, och att lyssna på om matte säger att man ska ta höger eller vänster apport blir oväsentligt, för Channa är numera huvudsaken att det går FORT, för det gillar matte och då blir det belöning… Så nu får jag börja tänka igen, heta hundar har jag ju tränat förut, men aldrig någon som blivit så blockerad och i sin egen värld som mitt stora matvrak… Det är så himla KUL att träna!